Jag kan fortfarande inte förstå att du är min, att det är mig du älskar. Dom här två åren har gått fruktansvärt fort, det känns som om det var igår det var fredag 7 mars 2008 och du skulle sova hos mig för första gången. Du vågade inte äta samtidigt som min familj, för du skämdes kommer jag ihåg, så vi fick vänta tills dom hade ätit klar, sen åt du och jag, haha så söt du var. Jag kommer ihåg allt, som om det var igår det hände. Allt vi har gjort tillsammans, det skulle behövas ett helt block för att skriva upp allt. Allt du gjort för mig, att du alltid funnits vid min sida när jag behövt tröst. All kärlek du gett mig, alla varma kramar du gett mig. Jag trodde inte att en människa kunde betyda såhär mycket för en, du är mitt liv jakob. Utan dig är jag ingenting. Du har blivit en del av mig, det spelar ingen roll om vi bråkar, vi blir alltid sams. Det är meningen att det ska vara vi. Du får mig att bli varm i hela kroppen när du kysser mig i pannan med dina underbara läppar.. Jag känner mig så trygg med dig, älskar att vakna upp vid din sida och känna dina armar runt om mig.. Inget kan hända mig då.. Kommer ihåg att jag sa till dig att jag inte ville förlora dig, då sa du till mig.. johanna, det kommer alltid vara du & jag på ett eller annat sätt. Och det kommer vara så, det kommer alltid vara johanna och jakob. Jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan dig, du är min högra hand. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket.. Det finns inga ord som kan förklara min kärlek egentligen, jag är bara så himla lycklig att ha dig vid min sida dag som natt. Du är underbar, det ska du veta. Och kom ihåg, du har mitt hjärta i din hand. När jag hör ditt namn.. slår mitt hjärta ett extra slag! Det här är bara början av en kärlekshistoria som kommer fortsätta i all evighet.

Jag är din förevigt habibi.